Hej på er alla!

I går när Eivor fyllde 2 år, tog jag med kameran på promenaden i det soliga vintervädret. Vi promenerade genom skogen bort till grusgropen, vilken är ett av tjejernas favoritställen att busa på. Att springa upp för grusgropens branta sidor är bra för muskeluppbyggnaden och konditionen, vilket vi alla behöver... Dock är det endast Eivor som väljer de brantaste sidorna att ta sig upp för, medans Alva och jag väljer de mindre branta partierna... Jag skyller på att det är lättare att fotografera om jag går upp för de mindre branta sidorna, men vad är Alvas ursäkt... 

Här nedan är några foton på Eivor när hon kämpar uppför de branta sidorna på grusgropen, medan Alva står högst upp och försöker stoppa hennes väg...

När vi var i grusgropen hittade tjejerna en röd plastpulka/tefat under snön, som de grävde upp och började leka med... Roligt att hitta skatter under snön, med hjälp av en bra nos...

Om tjejerna hade fått bestämma hade nog fortsatt att leka med sin röda skatt i all oändlighet, men som vanligt är det matte som bestämmer... Pulkan/tefatet togs ifrån dem efter en stund och vi fortsatte att leka ta fatt...

Eivor är ofta som ett plåster på Alva när de är utomhus och leker tillsammans och så fort Alva stannar för att lukta i snön eller bara pusta ut, så hoppar Eivor som en studdsboll runt henne och försöker få henne att börja springa igen... När Alva inte vill/orkar springa runt och busa, så far Eivor i väg i full fart och leker med sig själv, eller försöker få i gång matte... Eivors inställning verkar vara att när man är ute så ska man springa och busa hela tiden. Gå runt och strosa, lukta på saker osv, det kan man göra när man går i koppel i stan...

Enda gången som Eivor inte far runt som en studsboll, är när hon upptäcker att det finns något spännande i/under snön, som hon bara måste gräva upp...

Jag blir så glad när jag ser hur kul tjejerna har tillsammans, trots ålderskillnaden på nästan 6 år... Tror dock att Alva kommer att förbli ung och pigg i sinne och kropp i många, många år till, tack vare att hon umgås så mycket med Eivor...

När vi kom hem efter ett par timmars lek och bus i skogen/grusgropen, hade jag två trötta och väldigt nöjda hundar som efter att de fått lite mat i magen, somnade gott i soffan... Vilket gjorde att jag med gott samvete kunde ägna ett par tim av kvällen åt att plugga...

Hipp Hipp Hurra... 

I dag har det inte varit vilken dag som helst, utan det har varit Eivors födelsedag... För 2 år sedan föddes du och dina fina syskon och drygt fem månader senare flyttade du hem till mig. Tänk vad tiden rusar fram...

Eivor du är en så otroligt fin, snäll och omtänsam liten tjej. Du älskar och litar på alla, både katter, hundar och människor. Du och jag har jobbat hårt för att du ska komma över dina rädslor och spöken. Nu har vi kommit otroligt långt, längre än vad jag ibland vågade hoppas... Det känns så otroligt bra när du gör alla dina framsteg, överkommer dina rädslor och spöken... Tack för att du vågar lita på mig    

På den här bilden leker Eivor prinsessa med mina brorsbarn.... Bilden är från våren 2012...

Här nedan följer ett litet axplock av bilder från Eivors första tid hos mig...

Här busar Eivor på tomten med en trasig fotboll (som hon hittat i skogen). Hon är drygt 6 mån gammal...

Här följer fler bilder på mattes älskade tjej som busar hemma på tomten... hösten 2011...

Vintern 2011-12 kom och Fagervikssjön frös. Sjön är bara 2-3 meter på djupaste stället, vilket gör att den snabbt fryser... Det är en häftig känsla att promenera på en bottenfrusen sjö, en sjö som vi badar i på sommaren...

 Det var gott om snö att busa i... 

Vi är ofta ner vid stranden och busar... oavsett om det är badväder eller inte...

På försommaren 2012 fick Eivor ett stooort (äkta) ben. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med det, så först slickade hon mest på benet... men så småningom förstod hon att benet gick att bita på och att man kunde äta av det... 

Jag köpte Eivors första ryggsäck på försommaren 2012... Att få bära sitt eget vatten och godis när vi går på promenad, gör att Eivor sträcker på sig och hon ser så stolt ut...

Våren 2012 fick matte för sig att Eivor skulle få göra debut i utställningsringen... Den första utställningen blev en inofficiell utstälning på Greyhound-park i Borås... Trots vår nervositet och att Eivor inte visste hur man stod snyggt när domaren skulle bedömma henne, utan satte sig ner, så gick det över förväntan... Eivor vann först över tikarna i sin klass och fick ett HP (hederspris) och därefter vann hon över bästa hane i sin åldersklass och blev BIR-valp...

Som 1-åring var det dags att genomföra MH i Borås tillsammans med sina kullsyskon... Känd mentalstatus...